Bilvraken och tistlarna

Då har ännu en Golden Globe-gala kommit till en ända, och jag hänger icke läpp! Kandidater jag hejade på sopade, mer eller mindre, mattan. I alla fall i större utsträckning än vad jag är van vid. “Dexter” tog förvisso inte hem statyetten i bästa TV-drama-kategorin men dock tog Michael C. Hall hem priset som bästa huvudrollsinnehavare i en dramaserie. Mössan på hjässan gissar jag hade med hans behandlingen av hans lyckligtvis godartade cancer att göra. Lika glad var jag av prisandet av den fantastiske John Lithgows porträtt av den kristne familjefadern/seriemördaren Arthur Mitchell.

“Mad Men” tog hem kategorin för bästa TV-drama men med tanke på de förra vinnarna i min favoritkriminalare var jag tolerant angående resultatet. Jag har hittills, via slumpen, bara sett 15-20 minuter av “Mad Men” men denna serie ser onekligen bra ut. Den, och “True Blood” känns bra att ha på kartan i framtiden, liksom “The Wire”, som tycks vara med i toppen på alla listor över 00-talets bästa TV-serier, men som mig gått spårlöst förbi…
”Glee” tog hem kategorin för bästa komediserie, men jag hade hellre sett ”Entourage” som vinnare bland de nominerade, där det till min irritation saknades både ”Curb” och ”Family Guy”.

Som ett stort “Inglourious Basterds”-fan var det så klart en fröjd att få beskåda Christoph Waltz som segrare i kategorin bästa manliga birollsinnehavare, för sin roll som den stundtals skojige, stundtals avskyvärde nazisten Hans "The Jew Hunter" Landa.
Jeff Bridges fick även en belöning och såg yngre ut än på länge, framförallt med tanke på hans skalliga/skäggiga look i “Iron Man”. På tal om denna rövkickande film fick även den härlige herr Robert Downey Jr. en statyett för en, som det verkar, störtskön film som jag ännu inte sett - “Sherlock Holmes”.

Cecil B. DeMille-priset gick till Martin Scorsese och vi fick efter en presentation från mannens favoritskådisar (DiCaprio och De Niro) se ett fint montage av allt från “Mean Streets” och “Taxi Driver” till “Kristi sista frestelse”, “Maffiabröder” och “The Aviator” innan den lille mannen själv fick gå upp på scen och leverera ett proffsigt, fint och uppenbart genuint tal.

Även om jag njöt av några ganska förtrollande timmar åt “Avatar” på bio så hade jag önskat att Bästa film-kategorin hade vunnits av Tarantino och “Basterds” men mina hjärtliga gratulationer till Cameron & company för ”a job well done”, och applåder åt värden Ricky Gervais som lyckades balansera på gränsen, och dela ut några vänskapliga klappar på kinden varvat med ett par lite hårdare, som fyllo-antydningen till näste prisutdelare - Mel Gibson. 

“I like a drink as much as the next man, unless the next man… is Mel Gibson.”

En lyckad gala. Både mer avslappnad och underhållande än Oscarsgalan.