Bilvraken och tistlarna

Nä, nu får det bli dags att resumera Thailandsresan innan minnenas fräschör börjar blekna. Hur som helst så började resan mot Koh Samui en fredagseftermiddag i sena januari - en utmärkt tid att bege sig mot solen. Det var min familj, pappas kompis Jerry samt våra vänner i familjen Karsten. Två födelsedagsgrisar skulle firas, nämligen min mor (50) och Johanna (30).

Det hela fick dock en oförutsedd trög start då vårt plan på Kastrup blev försenat, för att sedan inte våga landa på grund av det illvilliga snöovädret. Flygbolaget fixade in oss på hotell i Köpenhamn men nästa dag begav vi oss tillbaka och kom emellertid vidare - på två olika flyg. Det ena, med min familj och Jerry, gick till München, och det andra, med de fem i familjen Karsten, flög mot Zürich. Väl i München bytte vi till ett flyg från Thai Air, och där snackar vi lyx. Dessutom flög vi nattetid och kunde lätt somna in över natten efter en god måltid. Nästa dag möttes alla igen på Bangkoks flygplats och på kvällen nådde vi slutligen paradisön Koh Samui.

Det blev två mycket trevliga veckor med gott sällskap, trevliga thailändare, billig men god mat och ett ständigt fint väder. Dock startade vistelsen lite skakigt för mig. Jag vet inte säkert om jag åt nåt konstigt eller bara fick nåt virus i mig men andra dagen kände jag mig illamående och kräktes snart ganska ihärdigt, för att på kvällen må prima igen. Denna procedur upprepades dagen efter, och till viss del en tredje dag (inget vomerande). Efter det började semestern på allvar för mig, för när man mår jävligt illa spelar det inte nån roll var man är.

Vi fem yngre (under 30) bodde i ett hus och de fem äldre (50-plussarna) i ett hus alldeles intill. Poolen låg bara några meter därifrån och den lilla, stilla och smått privata stranden låg bara ytterligare några sekunders vandring bort. Sämre har man haft det. En alldeles utmärkt strandrestaurang låg alldeles i närheten och serverade helt förstklassig mat. Det mest minnesvärda för min del är mitt livs första Hot Shot (Galliano, kaffe och grädde), som bringade en helt underbart upplyftande käftsmäll till känsla, samt ställets Filé Mignon. Jesus Christ! Men även det thailändska köket är så klart värt att nämna.

Vi låg dock inte bara på stranden och stekte fläsket utan begav oss på mammas 50-årsdag ut på safari med uppträdande apor och elefanter, religiöst präglade platser och högt belägen restaurang. Höjdaren var dock att efter en sorts slitande bergsbestigning få hoppa i en liten vattenkälla vid en bergvägg, och svalka sig. Mellan dessa olika platser skjutsades vi av fartgalna thailändare på jeepar, upp och ner i terrängen bland höjderna på ön. En jävla tur att man tagit ett åksjukepiller till frukost. En mycket minnesvärd dag, bland många andra. Två veckor är verkligen helt rätt tid att spendera på resan om man ska åka så långt, och slippa stressa. Redan innan vi kommit hem igen snackade vi om att återvända om två år. Vi får se. Andra potentiella resmål bleknar i alla fall bredvid kungen Koh Samui.