Bilvraken och tistlarna

Från vardagsrummet 0:20:
Whoops! Det där var säkerligen rekord i bloggavhållsamhet.
Den senaste jobbveckan gick fort, mycket på grund av att jag var ledig idag (fredag). Så mycket en sån liten grej gör! Förra lördagen slutade gytt. Mötte upp min kusin Martin, och hans entourage, vid KB,  och en härlig klubbnatt följde.
Denna fredag har spenderats i familjär fredagsmysstil med “Idol” och fan vet allt. Rätt najs!
“Idol”-deltagarna må sällan återskapa min bild av en sann artist, men klart godkänd TV-underhållning är det ju. Det är rätt sorgligt att se originella röster och personligheter slipas ned och skruvas åt i syfte att bli en slätstruken produkt i skivsäljarbranschen. En del utmärker sig dock som rejäla talanger och man kan bara hoppas att de behåller en god portion av sina personligheter och sina egna, artistiska utlevelser, och inte förlorar för mycket på vägen…

Imorgon blir det skönt besök med några gamla trevliga bekantskaper från familjen och förhoppningsvis viss utgång, så småningom…

I förra veckan ville jag, i viss höstångest, dämpa det hela genom att köpa den finfina Monty Python-boxen “Almost the truth - the lawyer’s cut” med en sextimmars dokumentär om komedifenomenet som jag inte kan få nog av. Nya, ingående intervjuer med de fem överlevande plus kända fans som Eddie Izzard, Stephen Merchant, Russell Brand, Simon Pegg, Steve Coogan och metalguden Bruce Dickinson. Boxen beställdes förra tisdagen (extremt tidigt på morgonen) och skickades, enligt hemsidans uppgifter, runt 18-tiden på onsdagen. Ännu har jag inte fått det varje dag efterlängtade paketet, men väntar någorlunda tålmodigt. Om man inte fått det inom 21 dagar så ska de utreda leveransproblemet. Gomiddag! En sajt som skryter med “Leverans sker vanligtvis inom 24 timmar”! Och ja, den fanns i lager! Aaaarrgh! Och denna produkt var man superhungrig på och desperat efter! Just typiskt! I min desperation laddade jag ner de första delarna, och hade stort nöje åt dessa. Har sett flera Python-dokumentärer innan men denna gav ändå nåt nytt, och fräscha inlägg från andra ikoner i branschen gör det hela intressant på nytt.
Idag har jag även försökt få ner Russell Brands nyss DVD-släppta stand-up “Scandalous” men, hör och häpna, det hela hängde sig vid en nedladdningsprocent av 99.9%. Va fan är det om? Snacka om irriterande!

Just nu avnjutes en glas rött och den finfina buddykomedin “I love you, man”, där den evige birollsskådisen Paul Rudd äntligen fått en huvudroll, i en komedi som verkar vara gjord av Judd Apatow men inte är det. Ni vet Apatow som gjorde “The 40-year old virgin” och “På smällen” och producerade “Dumpad”.
En trevlig och rätt charmig komedi där man känner att Rudd fanimig kan bära en film och där Jason Segel, i den andra huvudrollen, gör en… skön lirare. Har inte fattat det roliga i “How I met your mother” än, men killen har klart talang. Rudds rollfigurs krystade försök till cool slang äger dock varje scen.
“Slappin’ da bass, man!”.
Roligast är dock ölhävarscenen som slutar… storslaget!

Trevlig helg på er alla…