En vecka och två dagar sedan förra?!! Jesus effin' Christ! Ursäkta, men om inspirationen sinar så gör den...
Sedan senast har en kusin (Paula av Nilsson-släktet) tagit studenten vilket resulterade i en trevlig fest vid Skabersjö slott. Snofsigt, värre!
Sedan blev det fest hos vännen Niclas på fredagen, vilken med gäster innefattade allt från diskussioner om "Seinfeld" (skönt att hitta själsfränder inom dyrkan av detta mästerverk) till euforiskt vrålande och dansande till nationalhymner av bland andra Markus Krunegård och Håkan Hellström, innan vi drog vidare i natten och avnjöt en fedenajs avslutning på KB.
I veckan sågs även "Terminator Salvation" på Royal. En rykande jävla actionrökare, det där, med Christian Bale i sedvanligt intensiv form. Att han råkar vara en förstklassig actionstjärna tillika en av sin generations främsta skådisar är fan inte att förakta! Även om filmen inte riktigt kommer upp i de två första filmernas klass eller känsla, är det en värdig fortsättning, och kanske även början på en ny trilogi. Jag gillade de stenhårda actionsekvenserna, som fick mig att öppna munnen litegrann samt krama armstöden. Jag gillade även en viss nostalgireferens. För att locka till sig de MC-aktiga robotorna sätter John Connor (Bale, alltså) igång Guns N' Roses-låten från andra filmen på en 90-tals-korrekt boombox mitt på vägen. Några andra referenser, som dock smakade lite beskt, var ett par återanvända repliker, exempelvis "I'll be back". Småtöntigt. Till slut gillade jag även den exceptionellt återupplivade Arnold. Med hjälp av en bodybuilder och en otroligt välgjord CGI-omarbetning av Arnold Schwarzeneggers ansikte à 1984 gjorde österrikaren en kort stunds comeback. Rysningar. Very well.... Terminatorsagan är återupplivad och jag är en av dem som inte är besviken.



I övrigt har jag avnjutit det mest njutbara "Söndagsparty med Filip och Fredrik" hittills (de båda programledarna var avslappnade och wittiga och gästerna Malin Åkerman, Håkan Hellström och Kevin Spacey hur sköna som helst) och dessutom har jag för första gången, och jag vet att det är helt osannolikt, börjat plöja igenom Killinggängets kultklassiker "Percy Tårar" och det är verkligen guld emellanåt; den övertrendiga Expressen Fredag-redaktionen, den extremt trevliga nazistfamiljen i grannskapet och varför inte de skånska rapparna som är så jävla "L.A." och äkta för att de varit med om en drive-by med dynga från en flakmoppe eller en simpel knuff i ryggen.
Såg även filmadaptionen av George Orwells "1984" på TV4 Film, med den fantastiska John Hurt. Jag har har ärligt talat inte läst denna kultklassiker till bok men filmen var bra, om än inte perfekt, men rykten går på nätet att en nyinspelning är på gång, vilket jag för en gångs skull stöttar. Sedan tidigare visste jag att Terry Gilliams finfina "Brazil" var inspirerad av  "1984", men ännu mer än jag tidigare anat. Och John Hurt, vilken skådespelare! Titelkaraktären i "Elefantmannen", Sutler i "V för Vendetta", Caligula i "Jag, Claudius" och den stackars killen vars mage den där grejen i "Alien" hoppar ut ur. Han var även huvudämne i släktforskarprogrammet "Vem tror du att du är?" på SVT samma kväll. Skön gubbe.

Det var nyheter från entertainmentfronten det, och för att talka serious litegrann ser det inte himmelsljust ut här på hemmafronten och jag vet att det här med Londonresan har ältats ett tag men nu börjar jag fanimig känna verklig press och lite slutgiltiga beslut väntar, tror jag. Hemkär, som jag är, är det lite svårt att släppa taget, men det måste ske. Det är förvisso från en småstad till en av världens stora storstäder, men jag tror det blir en nyttig, galen omställning.
Cheers!