Göööööött! Internet är tillbaka i hushållet sedan ett par dagar, så livet flyter på lite lättare. Fortfarande inget nytt på jobbfronten men jag söker ivrigt vidare, med ett något bredare sökfält. Mina flatmates påstår att jobb inom hotell och restaurang förmodligen är lättare att hitta, så det ska jag titta närmare på.
Igår kände jag mig lite stressad och deprimerad på grund av min svaga ekonomi och döda jobbstatus, så jag begav mig på lite sightseeing mot ett område jag dittills inte utforskat. Det blev lite strosande längs en gata i Notting Hill och en promenad i de vackra Kensington Gardens, i ett jätteskönt eftermiddagsväder. Det höjde humöret!
Tillsammans i lägenheten har vi även sett den fina, gamla rysaren "Omen" från 1976 och delat en flarra vin. Idag begav jag mig till ett annat JobCentre Plus än förra gången, i hopp om större framgång. Denna gång verkade det som om jag faktiskt fick ett nummer till det där Contact Centre, och faktiskt en hel lista på olika nummer för jobbsökande och vad de kan tyckas eftersöka. Det samtal jag ska genomföra verkar dock ta upp emot en halvtimme, och behöver därför göras från en vanlig telefon, vilket vi inte har i huset. Suck. Problem för att få arbetslöshetsersättning lämnar en inte bara för att man lämnar landet. Det följer en i hasorna. Och engelsmännen är enligt rykte ännu mer förtjusta i byråkrati än svenskarna. Hjälp.
Imorgon ska samtliga till Bethnal Green för att kolla så att vi inte har fått tuberkulos från Edwin. Det kan tydligen finnas i en men inte dyka upp på väldigt länge, så det är lika bra att få det ur sig, om det finns där. Och från och med imorgon ska han inte vara smittsam längre. Då kan den stackaren äntligen få ett socialt liv igen, vilket han inte har haft på evigheter.

See ya!