Tre själavärmare i höstkylan
Kategori: Allmänt
Kristian Anttila - Svenska tjejer
Efter att ha blivit Svea rikes nya indiepopprins med 2005 års “Innan bomberna” med hits som “Paul Weller” och “Ingenting, ingenting… Ingenting!!!” följde Kristian Anttila upp det lilla genombrottet med den ännu mer framgångsrika och hitspäckade “Lille Napoleon” 2008, med singlar som den kontroversiella “Smutser”, den romantiskt vädjande “Vill ha dig” och mästerverket “Västra Frölunda”. Nu är det så dags med en ny platta, vars alla spår denna gång har fått tjejnamn uppkallade efter sig. Undantagen är “Intro” (som dock är så pass lång och bra att den borde ha fått en ordentlig titel) och den svängiga förstasingeln “Världens snuskigaste man”, i vilken man kände att herr Anttila var tillbaka i sedvanlig form i sin alldeles egna, skräddarsydda popkostym.
På “Svenska tjejer” finns både de fartiga, svängiga och textmässigt ofta fräcka, ibland vulgära låtarna men också de mognare och finstämda. Som till exempel andrasingeln “Magdalena (livet före döden)” i vilken Anttila delar studio med den i sammanhanget smått oväntade Sylvia Vrethammar. Skivans andra duett är en av höjdarna som borde kunna fylla dansgolven i framtiden. Olle Ljungström joinar i “Josefine” och får slå samman krafterna med Anttila i den starka refrängen; “Här står jag och spricker så svara, din jävel. Ge mig ett ja eller ett nej eller ta och skjut mig”!
Här finns inte lika många omedelbara hits som på “Lille Napoleon” men flera guldkorn så den är klart värd att kolla upp.
Säkert! - Facit
Annika Norlin är äntligen tillbaka för att följa upp en av förra årtiondets mest hyllade svenska debuter, 2007 års “Säkert!”. Innan den hade hon i och för sig slagit igenom med engelskspråkiga Hello Saferide med vilka hon också följde upp Säkert!-succén, men det är nåt särskilt med det hon åstadkommer i sina svenska små pop-under. Även denna gång lyckas hon gripa tag med sina smittande melodier och sitt unika perspektiv, och alldeles egna sätt att uttrycka sig. Det är norrländskt. Det är glatt. Det är mörkt. Det är komiskt. Ofta tragikomiskt. Kontrasterna mellan musik och text är liksom förra gången tydliga och väldigt effektiva. Dämpad musik med lyckliga texter eller alldeles sprudlande toner till mörk lyrik, precis som på en av förra skivans hits, “Vi kommer att dö samtidigt”.
“Ge hit lite stigma. Visa mig en sekt. Ge mig nånting att tro på när ljuset är släckt”.
Bland höjdpunkterna finns första låten, tillika förstasingeln “Fredrik” och den härligt energiska “Dansa, fastän”. Vacker är den storslagna kärleksförklaringen ”Honung” och den indiepoppiga “Isarna” får vi nog höra på radion inom kort. Det sorgliga livsödet i “Jag blev som kvar” är härligt att höra på skiva efter att ha nynnat på den sedan Säkert!-spelningen på KB för några år sedan.
“Facit” är inte lika omedelbar som debuten men många genomlyssningar kommer att följa. Möjligheter finns för en livslång relation även denna gång.
Håkan Hellström - 2 steg från paradise
Få artister rör upp så mycket känslor bland människor som Göteborgs pojke med guldbyxor, men för oss som inte lever med “Idol” som Bibel och rättesnöre i musikdjungeln är det något av en högtid vid varje skivsläpp han gör. Även nu, efter alla förändringar som skett sedan debuten med “Känn ingen sorg för mig Göteborg” för tio år sedan, är man hemma i det hellströmska Götet direkt.
Först ut i etern var dubbelsingeln “Saknade te havs”/”River en vacker dröm”. Den första avslappnad och härligt medryckande och den andre (som ju skulle ha framförts en enda gång på jubileumskonserten på Way Out West) mysig och reflekterande. Andra höjdpunkter är den otroligt fina “Jag vet vilken dy hon varit i” och den smått episka “Man måste dö några gånger innan man kan leva”, som kan vara ett av hans bästa alster hittills.
“Han somnade bakom sina nya solglasögon och drömde att han inte behövde nån. Och när han vakna satt en lapp på hans panna; ‘Nu vet du allt om ingenting, din jävla sopa‘”.
Poesin behandlar inte ramlande nätter på Göteborgs gator lika glatt och obekymrat som år 2000 då det hela är lite mognare och mer eftertänksamt. Avståndet mellan 26-årig student och 36-årig småbarnsfar är märkbart och även om texterna ofta kan verka uppgivna och hårt realistiska är det övergripande temat på skivan hopp och framåtblickande. En önskan om att det bästa i livet fortfarande ligger i framtiden. “Ljug för mig” som Håkan desperat vrålar i avslutningsspåret “Du är snart där”.
Soundet tog sannerligen en helt ny riktning efter de två första skivorna och det hela blev vuxnare, mer grubblande, gubbrockigt och akustiskt med 2005 års “Ett kolikbarns bekännelser“. Inte lika mycket “Ramlar” och “Kom igen Lena” som ett sound mer baserat i klassisk rock n’ roll och samtidigt svensk vistradition. Därefter har soundet vidareutvecklats i den soundmässigt bredare “För sent för Edelweiss”, vilken “2 steg från paradise” känns som en naturlig fortsättning på. Håkan har byggt sig en unik plats i svensk musikhistoria och denna skiva gör inget för att rucka på den.
